Historia
Rossö är känt för sin historia som hummercentrum. Tillsammans med Smögen var Rossö på 1920-talet hummerhandelns absoluta centrum. Hummerhistorien har bleknat, men när det blir dags för hummerpremiär på hösten vaknar minnen till liv och det blir fart i sjöbodar och vid bryggor.
Hummerfisket är heligt på Rossö. Bland hummerfiskarna finns både rutinerade yrkesfiskare och mer lycksökande fritidsfiskare. Ett har de gemensamt – hopp om att fånga en lika stor hummer som den som rossöbon Kjell Johansson fångade utanför Ramsö en höst i slutet av 1990-talet. Godbiten vägde hela 4,4 kilo och fångsten orsakade uppståndelse i pressen land och rike runt.
På två ben
På Rossö har man alltid levt med ”ett ben i land och ett i sjön”. Båtbyggeri, tunnbinderi, sillsalteri och stenhuggeri var vid sidan av fisket huvudsakliga sysselsättningar. Fisket kombinerades ofta med jordbruk i liten skala.
Fastigheterna var många och smala för att ge alla chans till ett stycke åkerjord, lite skog för brännvedens skull samt en strandrätt för fisket. På åkern odlades potatis, spannmål och grönsaker för husbehov. På södra Rossö fanns en kvarn där spannmål från öns åkrar maldes till mjöl. Rossö hyste en gång tre pensionat och många drygade förr som nu ut sina inkomster genom att hyra ut till badgäster sommartid.
Visste du att:
Från tidigt 1920-tal till mitten av 1950 hade Rossö tullstation. På 1940-talet var en fjärdingsman (polis) stationerad på Rossö.
Under andra världskriget var Rossö under perioder starkt befäst av militära förband. Rester av luftvärnsfästen finns kvar på Hageberget och Höjdeberget. Luftvärn fanns även nergrävt i Blåsoppskogen. Bevakningsposter var stationerade på Oxefjäll, Kockholmen Klemensberget, Höjde- och Hageberget.
Fisket i centrum
För hundra år sedan bodde mer än 600 personer på Rossö och grannön Rundö. Det mesta kretsade kring fisket. I Rossö hamn låg fiskeskutorna på redden när de inte var på sillfiske utanför Island eller tjänstgjorde i fraktfart.
Doften av saltad fisk kunde ligga tung över Långesand som är namnet på Rossös största hamn. På stränderna längs sundet mellan Rossö och Rundö låg fram tills mitten av 1950-talet hundratals hummersumpar på tork i väntan på hösten och det för ön speciella hummerfisket. Rossö var under lång tid Sveriges näst största lagringsplats för hummer.
På båda sidor av sundet fanns sillsalterier och på Rundö fanns fram till sekelskiftet ett tunnbinderi där trätunnor för lagring av sill och makrill tillverkades. Flera av de unika verktygen finns bevarade i hembygdsföreningens fiskemuseum i Rossö hamn. Museet är inhyst i ”Märtas sjöbod” i Rossö hamn.
Hummerhandeln förr
Det skyddade läget samt den goda genomströmningen av vatten i sundet mellan Rossö och Rönnö (Rundö) gjorde sundet perfekt för förvaring av hummer.
Lagring av hummer i större skala började här på 1860-talet. Hummerhandlarna från Rossö köpte upp hummer från fiskare i längs kusten, inköpsturerna gick till bland annat till Fjällbacka/Väderöarna i söder och till Koster och norska Arendal i nordväst. Fångsterna av hummer lagrades i sumpar som tidvis fyllde hela Rossösundet. Som mest fanns här 500 sumpar med vardera cirka 200 humrar. När det var dags för leverans gick man ned för att ”breggle” hummer, håva upp hummern ur sumparna. Ett hårt jobb på vintern när sumparna var täckta med is och snö. Leveranserna av hummer till köpare runt om i Sverige gick sedan via järnvägsstationen i Överby. Dit kördes den dyrbara lasten först med häst och vagn, senare med bil, från Rossö. Hummern levererades levande. Nedbäddad i trälådor med is, tidningspapper och träull kunde hummern klara sig i flera dygn. Tåget från västkusten till Stockholm tog på 1950-talet ungefär ett dygn. Storhetstiden för hummerhandeln på Rossö var över i mitten av 1960-talet, men lagring i mindre skala förekom fram till 1990-talet. Och än idag lagras en och annan hummer i sundet mellan Rossö och Rundö.